havamal

Jag ligger då alltid flera steg efter, men som man brukar säga... Bättre sent än aldrig...

Den lilla strofen ur havamal som jag tog var nummer 15.
"att fråga och tala tillhör en vis
om han vill kunnig kallas;
men förtro dig till en, icke till två;
världen vet vad tre veta."

Jag känner att allt jag skriver om ständigt handlar om svek och om att sprida vidare hemligheter eller andras ord. Men det är ett ämne som "ligger mig varmt om hjärtat" och som jag råkar ha många åsikter om. Så är läget även med denna strof. Jag skulle vilja tolka den som att hemligheter är något som man egentligen ska hålla för sig själv, dem är ju faktiskt hemligheter, men om du nu ska berätta så berätta det endast för en person. Annars är risken stor för att någon av dessa sprider det vidare.

När den här strofen skrevs uppe på island för väldigt länge sedan kan jag tänka mig att det faktiskt var precis så, att om du berättade det för en person kunde han säkert hålla det men om du berättade för någon mer skulle det komma fram. Jag tror att släkterna där hade för starka fiende relationer till varandra för att kunna lita på mer än en person. I dagsläget å andra sidan tror jag att man faktiskt kan berätta för två eller tre personer och att det ändå inte är någon som får reda på det. För idag så är ens vänner mer utspridda och alla vet inte vilka alla är, dessutom är det inte lika mycket "jag vill döda dig för du dödade min farmors farbrors systers dotter" typ..

men att svika någon genom att berätta en av dessa hemligheter är fortfarande lika illa, enda skillnaden är att man inte blir köttad för det.