och nu var boken slut... jag vet inte vad jag ska tycka om slutet...
Det kändes så uppenbart att deras kärlek aldrig skulle hålla, och jag tror lite att jag hoppades det oxå, för det var inte någon äkta kärlek. Dem skulle aldrig göra allt för varandra, eller förstå att personen är viktig om dem tappat minnet.... Dem skulle aldrig kunna leva tillsammans i resten av deras liv. Jag är nästan glad att det tog slut mellan dem. Det är så onödigt att gå och vänta på att få sitt hjärta krossat, att dra ut på lidandet. När man lika gärna kan göra slut på det på en gång. Precis som med ett plåster..
Men jag önskar att hon fått stanna i underbara London. Det är hon värd efter att ha kämpat så länge med sin engelska.
Nu känner jag att jag svamlar eftersom klockan är så mycket, imorgon kommer bli en lång dag efter endast två och en halv timmes sömn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar